I J's fall så visst, det är förmodligen en ganska bra förklaring till varför hon betett sig som hon gjort. Hon har inte sökt hjälp för sina aggressionsutbrott och dom har funnits där sen hon var liten. Men hon kan ändå inte skylla på borderline och ursäkta sitt beteende på grund av borderline. Men det är just det som hon har så himla svårt att förstå. Hon sitter och skriver till mig att det faktiskt är en bra förklaring och att det är lika synd om henne som gått omedicinerad, utan terapi och fått må dåligt hela livet. Men det är personer som hört av sig till mig efter att jag startade bloggen som hon betett sig likadant mot som hon gjort mot mig. Även dom har uppmanat henne till att söka hjälp. Jag har uppmanat henne så många gånger till att söka hjälp men enda gången hon gjorde det var när det var försent. Hon hade redan hunnit förstöra mig enormt mycket. Hon säger att hon bett om ursäkt och att hon ångrar sig men sen kommer alltid den där sista kommentaren.

"Jag har ju faktiskt borderline och det är en väldigt bra förklaring till varför jag betett mig som jag gjort."

Just det är en sak jag stör mig på. Det är som att enligt henne så rättfärdigar hennes diagnos hennes beteende. Hon fortsätter använda det som en ursäkt och det är inte okej. 

Min mening med mitt förra inlägg var inte att klanka ner på människor med borderline för den diagnosen gör inte en människa automatiskt till ett monster.