Många sömnlösa nätter

Det var många inlägg liknande detta som lades upp på min Instagram utav mig under tiden jag var tillsammans med J. Det gick aldrig en hel vecka utan att jag fick sova någon natt på soffan. Just detta inlägg skrev jag en natt då jag inte fick sova i sängen. 


Bråket som resulterade i detta började när jag kom hem från jobbet. Jag åkte till affären och inhandlade ingredienser till middagen jag skulle bjuda J på. Jag tillagade fläskfilé och rotfrukter i ugn och tänkte göra en créme brûlée till efterrätt. Till förrätt gjorde jag toast med romröra. Jag tänkte lyxa till det lite helt enkelt. Dessvärre hade jag aldrig gjort en créme brûlée förut och läste receptet lite slarvigt så jag insåg inte att såsen man kokar ihop ska stå kylt över natten. Efter vi hade ätit middagen tittade vi på tv en stund och vid klockan 10 började jag med efterrätten men insåg ganska snabbt då jag läste igenom receptet mer noggrant att jag inte skulle kunna hinna göra efterrätten då den skulle stå kylt. J började bli irriterad för att jag inte börjat förbereda allting tidigare.

Det slutade med att jag försökte göra créme brûléen ändå. Det var mitt i vintern så jag tänkte att jag kanske skulle kunna ställa ut den på bron så den fick svalna där och då kanske det skulle gå lite fortare. Jag försökte rädda kvällen och göra klart efterrätten trots att jag förstod att det aldrig skulle gå men jag visste att kvällen skulle sluta i bråk eftersom J redan började vara irriterad över mitt snedsteg. Jag kokade ihop såsen och hällde upp créme brûléen i två formar och ställde ut dom på bron som jag tänkte. Efter ungefär en timme hade dom svalnat så jag tog in formarna och brände sockret ovanpå brûléen innan jag serverade efterrätten åt oss båda. J knackade sönder den hårda skorpan av bränt socker och tog den första tuggan av efterrätten men slängde på en gång ner skeden på bordet. Créme brûléen hade skurit sig och J blev ännu mer irriterad. Jag fick höra att jag var oansvarig som inte förberett och läst receptet så slarvigt. Aldrig kunde hon tydligen få en trevlig kväll utan att jag förstörde den. Jag var så himla misslyckad och oansvarig. Bråket eskalerade och kvällen slutade med hårda steg upp för trappan av J medans jag stannade nere i vardagsrummet och bäddade ner mig själv i soffan under ett par filtar.

Det var många gånger saker slutade på detta sätt när jag försökte göra något för henne. Innan jag träffade J tyckte jag det var ganska roligt att baka och laga mat. Jag har aldrig varit den bästa på det och misslyckas ofta men jag lär mig mer och mer ju fler gånger jag gör det. Jag har dock inte bakat en enda gång som senaste två åren eftersom J alltid var väldigt missnöjd varje gång jag bakade något. När vi bodde i vår tvåa i Öjebyn kom jag en kväll på att jag skulle baka en kladdkaka. Jag rörde ihop alla ingredienser, stoppade in formen i ugnen och lät sedan kakan svalna en liten stund. När kladdkakan inte längre var skållhet skar jag upp två bitar, la varsin bit på varsin tallrik, tog en stor sked vaniljglass till varje kaka och gick sedan in i vardagsrummet där J satt och gav henne den ena tallriken. J tog en tugga av min kaka och kastade sen iväg tallriken över hela vardagsrumsgolvet. Det var kladdkaka och vaniljglass överallt blandat med skärvor av den turkosa assietten. Efter hon gjort det skrek hon att kakan varit inne i ugnen för länge och att den smakade skitäckligt. Jag blev ledsen och sa ifrån eftersom jag tyckte det var otacksamt och onödigt av henne att kasta iväg hela tallriken. Hon tyckte jag hade slösat på ingredienser eftersom jag gjort en så vidrig kladdkaka. Hon stampade demonstrativt in till köket, tog upp glasformen jag bakat i och slungade hela formen i golvet så att glassplittrorna flög omkring i hela köket. Efter hon gjort det ryckte hon av sin förlovningsring från sitt finger och kastade ner den bland geggan av glasskärvor och kladdkaka. J stängde in sig på sovrummet resten av kvällen och lämnade mig gråtandes på köksgolvet. Även den natten spenderade jag på soffan. Men det var bara en natt av väldigt många. 



Anonym    •     •  

Du är stark som har tagit dig ur detta helvete. Jag gråter då jag läser vad du skriver. Ingen ska behöva ha det som du har haft det. Det är vidrigt hur någon kan behandla en annan människa så, då spelar det ingen roll hur många diagnoser man har. Massor med styrkekramar❤

Svar: Tack för din kommentar 💕💕
Rebecca Holmgren

C    •     •  

Jag blir helt stum.... Sjuka sjuka otacksamma hemska människa! Jag är så ledsen för din skull...

Anonym    •     •  

Alltså så hemsk och vidrig människa...










Kom ihåg mig?
Hej! Jag heter Rebecca, är 21 år gammal och bor i Piteå. För tillfället studerar jag på folkhögskola och drömmer om att få utbilda mig vidare till sjuksköterska. I denna blogg kommer jag skriva om min vardag men jag lär skriva mest om den destruktiva relation jag tog mig ur för ett tag sedan.


HannaVic logotype