Första gången Isabella och jag träffades var en av dom bästa och en av dom värsta dagarna i mitt liv. Att det var en av dom värsta dagarna var J, L och E's fel. Att det lyckades vända och bli till en av dom bästa dagarna i mitt liv var tack vare Isabella. Jag förklarade för henne vad som hänt och berättade att polisen var hemma hos mig. Vi hade redan planerat dagen innan att hon skulle komma och hälsa på men jag sa till henne att jag förstod om hon inte vågade komma efter det som hänt och jag skämdes även enormt mycket trots att det egentligen inte var mitt fel. Isabella brydde sig inte ett dugg om det som inträffat och kom till mig så fort polisen åkt iväg. Jag var nervös.

Så fort hon kom in genom dörren var det som att jag tappade andan. Hon var så himla vacker. Vi satt mittemot varandra vid mitt lilla köksbord och drack en cider var medans vi pratade om lite allt möjligt. Det var lite stelt men konversationen förflöt ganska bra ändå. Jag kunde verkligen inte slita blicken ifrån henne. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag var tvungen att sluta stirra så mycket för annars kanske hon skulle tycka att jag var obehaglig men mina ögon drogs automatiskt till henne ändå. Ju mer vi pratade och ju mer vi lärde känna varandra desto vackrare blev hon. Vi pratade halva natten, kollade på film och hon sov över hos mig. Jag spelade så himla självsäker när vi skrev med varandra innan hon kom till mig. Vi skrev om att vi båda tyckte det var tråkigt att sova ensamma och jag sa att jag var den bästa stora skeden som fanns. Jag lovade henne att vara den bästa stora skeden någonsin när hon sov över men när hon väl låg där i min säng vågade jag inte ens röra i henne. Min arm nuddade lite försiktigt i hennes rygg och vi sov så hela natten. Dagen efter skulle hon åka iväg med sin familj till deras stuga och efter det har vi umgåtts konstant.

När hon kom hem efter helgen har vi varit som fastklistrade i varandra. Vi låg vakna hela nätterna och det var som att orden aldrig tog slut. Jag har aldrig träffat en människa som är så lik mig på alla plan. Vi båda är lika fjantiga när det kommer till jobbiga saker som första kyssen, ha "the talk" och säga "jag älskar dig" för första gången. Ingen av oss är några initiativtagare och vi båda är lika fega så att det faktiskt hände något mellan oss två är ett under. Jag tackar gud om han finns någonstans där uppe för att jag i sömnen började stryka Isabellas kind. Jag vaknade till av att hon strök min tillbaka och det var då vi kysstes första gången. Jag tror det hade tagit betydligt längre tid för oss om jag inte råkat ta initiativ till det i sömnen. 

Vi har som jag skrev tidigare endast varit ett par i fem månader men jag kan redan se hela min framtid med henne. Jag längtar efter att få flytta ihop med henne och jag längtar efter att få bli gammal med henne. Jag älskar henne.