Detta visar för mig hur hårt hon fortfarande har klorna i mig. Hon skriver att mycket stämmer så därmed erkänner hon det hon gjort mot mig. Men sen skriver hon att det alltid finns två sidor av historien och att det alltid finns bakomliggande orsaker till varför saker sett ut som dom gör. Just den meningen får mig direkt att tänka tillbaka. Jag börjar övertänka och fundera på vad det är jag gjort fel, vad det är jag gjort för att förtjäna allt det hon utsatt mig för. Jag slås på en gång tillbaka till alla minnen och det är som en jävla käftsmäll.

Det är just på grund av detta som det är så svårt att lämna någon som behandlar en på det här sättet. Jag har alltid sagt att om min partner slår mig så skulle jag lämna på en gång. Men när jag väl var mitt i det så kändes det inte så farligt. Jag blev manipulerad och kontrollerad och hon fick det att kännas som att det var mitt eget fel. Efteråt blev jag smickrad. Efteråt lovade hon dyrt och heligt att det aldrig skulle hända igen och att jag var den hon älskade mest på hela jorden. Hon bjöd på mat och lät mig shoppa lite kläder som plåster på såren. Precis efteråt när hon var den personen så fick jag se små glimtar av den person jag en gång blev kär i och det är dom glimtarna man börjar jaga efter. Jag förändrades. Jag märkte det knappt själv men hela min personlighet förändrades sakta med tiden. Jag gjorde allt i min makt för att inte råka säga fel sak eller göra fel sak så hon inte skulle explodera men hon hittade ändå alltid anledningar. Jag förändrades så mycket att min familj knappt kände igen mig. 

Jag håller sakta men säkert på att komma tillbaka nu. Efter jag gjorde slut med J och sedan träffade Isabella sa Emelie en sak till mig som jag tänker på ofta. 

"Det är som att du kommit tillbaka Rebecca, det är som att du är gamla Rebecca igen"