Del två
När jag kom in i vardagsrummet såg jag J ligga i soffan. På vardagsrumsbordet stod ett par tomma vin och likörflaskor som jag visste varit åtminstone halvfulla bara någon dag tidigare. Jag vågade knappt andas när jag gick fram mot J för att se om hon andades. Bröstkorgen rörde sig upp och ner som vanligt. Jag pustade ut. Min blick rörde sig längs hennes kropp och fastnade tillslut på hennes ben som stack fram under filten. Flera stycken långa mörkröda sår syntes på hennes ena vad. Jag tog tag i kanten på filten och drog upp den försiktigt för att se hur många fler sår som fanns på hennes kropp. På den vita undersidan av filten hade en del blod torkat fast. J vaknade till och ryckte åt sig pläden när hon märkte vad jag höll på med.
"Vad fan gör du här? Jag sa åt dig att aldrig mer komma hem."
Vi började diskutera och tillslut försökte jag lämna det kommande bråket så jag gick upp för trappen och sedan in i sovrummet. Väl där inne hämtade jag mitt täcke och gick in i gästrummet för att bädda ner bäddsoffan vi hade. Dörren rycktes upp medans jag stod och stoppadd på ett örngott på en av mina kuddar och J började skrika åt mig. Jag själv kommer inte ihåg så mycket mer från detta bråk men Emelie kom ihåg den del.
Emelie låg i gästrummet bredvid rummet där jag tänkte sova. Hon sa att hon aldrig varit så rädd i sitt liv som hon var den natten. Jag har förträngt en hel del av våra bråk och denna natt är en utav sakerna jag glömt bort. Emelie berättade att J sprungit in och ut ur mitt rum i flera timmar. Hon hade skrikit åt mig att jag var en jävla hora. Hon skrek väl egentligen dom vanliga sakerna jag fick höra på nästan daglig basis. Jag var äcklig, värdelös och förtjänade att dö. Jag vet att vi bråkade den natten eftersom jag kollat igenom min konversation på Messenger med henne. Hon var arg för att jag enligt henne hade misshandlat henne då jag enbart försökt få bort hennes händer från dörrhandtaget eftersom hon inte lät mig sova. Hon hade därför knuffat omkull mig och sparkar mig som straff för misshandeln jag utsatt henne för. I sina meddelanden skrev hon att jag förtjänade det hon gjorde och att vi båda gjort lika mycket fel. Jag skulle upp och jobba dagen efter vid klockan tio men jag sjukanmälde mig. Emelie ställde upp för mig och åkte in istället för mig, trots att hon inte ville jobba. Jag vågade knappt titta henne i ögonen dagen efter och skrev ett sms till henne från gästrummet för att fråga om hon ville ta mitt arbetspass. Mitt ansikte sväller upp väldigt mycket när jag gråtit och jag hade haft så många panikattacker den natten att jag knappt ens kunde se någonting dagen efter.
Jag har fortfarande problem med att jag normaliserar det J gjort mot mig. När jag tittar tillbaka på gamla meddelanden märker jag att hon lyckas manipulera mig än idag till att nästan tro på att jag förtjänade allt det där. Hon lyckas få mig att tro på att vi båda gjort lika mycket fel. Hon var extremt duktig på att manipulera. Jag är glad över mina vänner och jag är väldigt glad över er alla som läser. Stödet jag fått av allihopa hjälper mig enormt mycket. Jag tror mer på mig själv och jag litar mer på mina egna känslor tack vare er.
Vilken fin syster du verkar ha 💕
Du förtjänade ingenting och har inte gjort nåt fel. Absolut inte. Att bli psykiskt och fysiskt misshandlad och manipulerad under så lång tid är det inte konstigt att personen fått en att normalisera allt och kanske även känna skuld. Men nu är det bra att du börjat se tydligare hur hon manipulerat dig och mer och mer inse att du inte gjort nåt fel. Kan tänka mig att det tar tid, men med hjälp och stöd kommer du en dag titta tillbaka på allt detta på ett helt annat sätt. Och du kommer vara starkare än nånsin. Det tar tid men du klarar det! Du förtjänar det bästa! Så fint att du har så fina vänner, syster och partner som stöttar dig.
(Glömde skriva in att det var E som skrev ovan) 👆
Mycket hemskt allt det du har fått uppleva. Otroligt hur sånt kan ske. Tur du har såna fantastiska nära&kära i närheten av dig som stöttar!
En fråga jag har är om du någon gång försökte se det positiva i allt? Att allt skulle bli bra, att "det här är bara en period, hon slutar snart" - eftersom hon har i vissa fall lovat att det?
Strongt av dig att skriva om detta! Bara blicka framåt och ta ett steg i taget. Det kan bara bli bättre!