Vi var vänner ett par månader innan hon kysste mig första gången. Jag märkte inte så mycket av hennes dåliga humör innan dess men det visade sig ganska snabbt när vi väl började umgås mer. Jag märkte att hon kunde bli extremt upprörd över något som i mina ögon var en petitess. Hon kunde vara väldigt otrevlig mot sin mamma och hon fräste ibland mot mig. Det började ganska oskyldigt. Några kommentarer här och där som jag snabbt skakade av mig. Dock var det en sak hon sa som fastnade. 

"Du borde inte vara med mig. Jag är inte bra för dig."

Detta sa hon bara en månad in i förhållandet. Naiv och förälskad som jag var viftade jag bort kommentaren och fortsatte träffa henne. Nu i efterhand har jag läst mycket om destruktiva relationer och just en sån kommentar verkar vara väldigt vanlig från den destruktiva parten tidigt i förhållandet.

Månaderna gick och hennes utbrott blev värre och värre med tiden. Varje gång hon blev arg var det som att hon testade gränserna. Hon sa hemskare saker till mig för varje utbrott men ångrade sig alltid enormt varje gång och lovade att det aldrig skulle hända igen. Det tog ett tag innan det blev fysiskt. Även där började det ganska oskyldigt. Hon kunde slå i en kudde eller kasta saker. Efter ett tag kunde hon när hon var arg stöta till mig i axeln med sin egen axel när hon stormade förbi mig. När hon väl kommit över den gränsen eskalerade allt och resten vet ni. Övergången mellan ord och slag gick ganska fort. Det dröjde inte länge innan hon blev fysisk i våra bråk.