Inledning
"Jag har magknip."
Jag sprang in på toaletten och satte mig på toa-locket, kände den kalla keramiken mot mina nakna lår. Där satt jag i fyrtio minuter. Innan jag sprang upp för trappan låg jag lutad mot Alexandras axel i soffan på nedervåningen. Vi tittade på tv och hade det ovanligt trevligt. Hela dagen hade förflutit utan några bråk för en gångs skull och vi njöt för första gången på länge av varandras sällskap. Sedan kände jag hennes händer på mina ben, kyssar på min hals och en hand som vandrade upp längs insidan av mitt lår. Jag kände paniken växa och försökte skämta bort allting men hon slutade ändå inte.
"Jag har magknip."
Mina händer fick tag i hennes, jag krånglade mig ur hennes famn och gick upp för trappan samtidigt som jag kände hjärtat dunka innanför mina revben. Väl inne på toaletten kunde jag inte hålla inne mina känslor längre. Tårarna rann ned för mina kinder och jag kände ångesten som bubblade upp. Det jag sa innan om att jag hade magknip var inte längre en lögn då min oro framkallade en enorm smärta i min mage.
"Ska du komma ut snart eller?"
Alexandras röst skar i luften och fick mig att rycka till. Jag tog fram telefonen och kisade mot skärmen som lyste upp mitt ansikte. Fyrtio minuter hade förflutit men det kändes inte som mer än tio.
"Jag är strax klar, förlåt jag fick så ont i magen bara."
Jag reste mig upp på darrande ben, kände de välbekanta ilningarna som bara kommer när man suttit i samma ställning lite för länge vilket känns lite som kolsyra som har pumpats in i ens ådror.
Jag låtsades spola toaletten så att Alexandra skulle tro att jag bara utfört mina behov hela den här tiden och gick sedan fram emot handfatet för att skölja av mitt ansikte. Kranen spottade ut kallt vatten, jag kupade mina händer och fyllde dem med vatten för att sedan föra upp dem mot mina rödgråtna kinder. Jag upprepade proceduren ett par gånger för att få ner svullnaden som alltid kommer som ett brev på posten efter jag gråtit och tog sedan ett djupt andetag.
Jag tryckte ner handtaget och gick sedan ut i sovrummet där Alexandra väntade på mig. Hon satt på sängen, redo för att gå och lägga sig för kvällen så jag tog av mig mina kläder och kröp in under täcket för att återigen känna hennes händer på min kropp. Tårarna började direkt rinna ned för mina kinder igen.
Jag skulle definitivt läsa din bok!! Du skriver så bra och det är väldigt intressant att läsa. Bara hemskt att du har behövt gå igenom det dock..
Jag får lite ont i magen och ångest bara av att läsa detta, att föreställa sig att du gått igenom detta under så lång tid... Fruktansvärt. Du är stark som delar med dig av detta! Och det är nog ingen som tycker att 'J ' eller 'L' är några trevliga människor, dom verkar väldigt psykiskt ostabila.
Riktigt riktigt bra! Fängslande! En riktigt känner ångesten genom texten.... Får ont i magen dock, eftersom det är det du gick igenom i verkligheten, men det är ju det som är meningen...
Man sugs in direkt i texten! Skriv en bok, sälj den och glädjs över vad som kommer sen :) Styrkan, självkänslan och att veta vad man själv vill och behöver i livet utan att någon annan ska diktera för en. Det är ett viktigt ämne som inte alla vågar prata om. Heja dig Rebecca! Jag vill verkligen läsa din bok.
Du är verkligen duktig på att skriva! Som övriga skriver - tungt att läsa men det är ett viktigt ämne och genom att du berättar kanske fler vågar berätta... Starkt.