Märkte någon?

Ifall någon någonsin märkte någonting var en fråga jag funderade över ofta. Hur mycket hörde grannarna? J skrek väldigt högt när vi bodde i vår lägenhet. Jag tänkte och hoppades att någon granne skulle höra och ringa polisen så jag kunde ta mig ur allting. J skrek att jag var ett sadistiskt svin. Hon skrek, eller snarare vrålade, att jag förtjänade att dö, att hon önskade jag var mer som hennes ex och att jag var en äcklig hora. Idiot, ful, äcklig. Jag vet inte vad grannarna trodde eller visste. Jag funderar fortfarande väldigt ofta över vad dom egentligen hörde. 


Den som visste och förstod mest om vad som pågick var nog min syster Emelie. Hon visste långt ifrån allt men jag vet nu i efterhand att hon misstänkte betydligt mer än jag hade någon aning om. Vi har pratat mycket om J efter att jag gjorde slut med henne. Emelie var dessutom den första som jag berättade allt för. Hon bodde hos oss i två månader när hon precis flyttat till Piteå och då fick hon nog höra mer än vad hon ville.

Emelie berättade för mig igår om en händelse jag hade förträngt men när hon började prata om det kom allting tillbaka. Midsommar förra året bjöd vi in både min och J's familj för att äta mat hos oss så vi lånade J's föräldrars partytält. Jag och Emelie satte upp tältet och pyntade i det. J följde samma tradition med det stora buffébordet som vanligt och jag fick springa fram och tillbaka mellan partytältet och huset i flera timmar medans hon satt ner och vilade ryggen, drack cider och hade det trevligt. Partytältet stod uppställt ett par dagar efter midsommar och J bad mig och Emelie plocka ner det. Vi var tyvärr lite lata och sa att vi skulle göra det dagen efter men tänkte in så mycket mer på det då det redan stått uppställt i flera dagar. Jag och Emelie jobbade natt på Sunes under kvällen och min telefon började ringa. Säkert 50 samtal fick jag direkt efter varandra följt av massvis med sms där det stod att jag skulle svara, att jag var en jävla idiot och att hon skulle ställa ut alla mina saker på bron om jag inte svarade. Det sista smset jag fick var "kom inte hem igen" sen började det ringa på Sunes telefon. Eftersom jag jobbade svarade jag med "Välkommen till Sunes, det går bra att beställa" men hörde bara vrål i bakgrunden. J skrek att partytältet blåst omkull och en tältpinne hade gått sönder. Jag la på efter en stund då hon kallade mig extremt hemska saker men telefonen slutade inte ringa. Efter ungefär tjugo samtal kom jag och Emelie överens om att dra ut telefonjacket på Sunes så hennes samtal inte skulle komma fram. Vi försökte stoppa in telefonjacket några gånger under kvällen så våra kunder skulle ha möjlighet att ringa och beställa mat men så fort vi kopplade in det igen började samtalen från J på en gång. 

Emelie bodde hos oss vid det tillfället och när vi kom hem gick Emelie direkt upp för trappen och in på sitt rum eftersom hon var nästan lika rädd för J som jag var. Jag hängde av mig jackan, sparkade av mina skor och vände blicken in mot toan som är det första man ser när man kommer in i hallen. Toadörren var öppen och på golvet var det massvis med mörkt intorkat blod. På handfatet var det handavtryck av blod och brevid kranen låg det ett rakblad. Mitt hjärta dunkade hårt vid det här laget och ångesten kändes som en klump i halsen. Jag gick med försiktiga steg in mot köket och gick sedan in i vardagsrummet, livrädd för vad jag skulle se. 

Del två kommer sen. 



C    •     •  

Alltså så tragiskt...så himla himla tragiskt... Allt det för ett jäkla partytält...

a    •     •  

Hej Rebecca! Har börjat läsa din blogg då jag fick upp någon länk du har delat på fb. Jag blir helt stum då jag läser igenom dina inlägg. Hur kan en människa behandla sina nära på det sättet hon gjort?! Tycker du är stark som vågar skriva och berätta om det. Kram!

Svar: Tack 💕
Rebecca Holmgren










Kom ihåg mig?
Hej! Jag heter Rebecca, är 21 år gammal och bor i Piteå. För tillfället studerar jag på folkhögskola och drömmer om att få utbilda mig vidare till sjuksköterska. I denna blogg kommer jag skriva om min vardag men jag lär skriva mest om den destruktiva relation jag tog mig ur för ett tag sedan.


HannaVic logotype