Det var bra mellan bråken och det är just det som gör att man sakta bryts ner. Jag förändrades mellan bråken, försökte mer och mer göra allt i min makt för att göra annorlunda nästa gång så att J inte skulle bli arg. Jag blev en skugga av min egna personlighet. Det var just för att det var så himla bra mellan bråken som gjorde att jag stannade. Jag gjorde vad jag kunde för att förhindra att hon blev arg och jagade dom där små glimtarna jag fick se av personen jag en gång blev kär i men som endast kom fram när hon var på riktigt bra humör. 

Det var som bäst precis efter hon varit elak mot mig. Hade hon gjort något riktigt illa så var det alldeles underbart precis efter. Hon överröste mig med kärlek och kunde gå med på allt jag ville. I vanliga fall fick jag inte ens köpa ett rör Pringles eller något annat till mig själv, men efter våra bråk kunde jag få gå till klädaffärer och köpa massa nya tröjor och sedan kunde hon bjuda på middag, vara riktigt charmig, jättekär och höja mig till skyarna. Då var det riktigt bra. Dock kunde det svänga snabbt. Ena timmen var jag världens bästa och nästa timme var jag den värsta personen hon någonsin träffat. 

Bilden här ovan är från en av alla våra utomlandsresor. Den senaste som gjordes innan vi gjorde slut. Här ser jag tydligt hur dåligt jag mådde. Mina ögon ser helt livlösa ut men det var ändå under våra resor som saker var som bäst. Det var som att rymma iväg. Där fanns inte några måsten, inte så mycket hon kunde bli arg över. Det hände såklart ändå alltid att hon bråkade under våra resor men långt ifrån lika mycket. Hotellen någonstans i dom varma länderna vi besökt var min fristad, dock en dyr sådan.