Svärföräldrar och midsommar-bråket del 1

Det här är en av dom första bilderna J tog på mig. Här skulle jag träffa J's föräldrar för första gången men även resten av hennes släkt. Vi hade nog inte haft "the talk" vid den tidpunkten och smusslade lite med vårt förhållande men J var bjuden på sin farbrors bröllop och hon ville att jag skulle följa med.


Så fort jag kom in genom dörren till J's föräldrars hus välkomnades jag väldigt bra. Jag fick en stor kram av J's mamma och hon var väldigt pratglad. Min relation till J's mamma, vi kan kalla henne för "A" har alltid varit ganska bra. A har förstått vad jag gått igenom med J och hon är den enda jag kunnat berätta lite för om hur det varit. Hon har inte fått veta allt men hon fick veta en del. A har inte haft det så lätt med J och förstod nog säkert vad jag gick igenom. 

En midsommar för några år sedan var jag för första gången sedan jag började arbeta ledig under midsommar. J var insatt på ett arbetspass på kvällen och jag skulle därför åka till Sjulsmark för att fira midsommar med min familj som var hemma hos min mosters dåvarande pojkvän över midsommarhelgen. Jag hade ställt en väckarklocka för att min mamma skulle hämta mig för att åka till Sjulsmark. J var väldigt arg när vi vaknade och jag fann det ganska obefogat. Hon grät och hon skrek åt mig. Tillslut kom det fram att hon tyckte det var riktigt elakt av mig att åka iväg till min familj under midsommar samtidigt som hon var tvungen att sitta själv hemma. Planen var att hon skulle åka till sina föräldrar som inte bodde långt ifrån oss eftersom hon skulle jobba senare på dagen. Hon tyckte jag skulle välja henne framför hennes familj som vanligt. Detta var dock den första gången jag faktiskt åkte iväg trots att hon grät och skrek över att jag skulle lämna henne. I vanliga fall kunde jag planera att åka hem till Arjeplog över helgen när hon ändå skulle jobba hela helgen men det slutade alltid med att jag stannade hemma för jag var rädd för hennes utbrott när jag väl skulle åka. 

Mamma körde tillslut in framför porten. När jag kommer ut genom dörren och precis ska sätta mig i bilen ser jag J stå i fönstret och stirra på mig. När jag sätter mig i bilen hör jag det värsta vrålet jag hört någonsin i mitt liv. Jag kan fortfarande höra det eka i huvudet när jag tänker tillbaka på det. Det lät som att hon höll på att dö. Jag stängde dörren och åkte iväg med tårarna brännande innanför ögonlocken. Dagen förflöt och vi åt en god lunch, jag umgicks med mina systrar och mina kusiner. Vi körde cross, hade vattenkrig och passade på att vara lite barnsliga. Efter att några timmar passerat tog vi alla som var över arton en cider eller öl var och hoppade på ett traktorflak som skulle köra oss till en stor fotbollsplan där vi enligt Sjulsmark tradition spelade en match brännboll. Ungefär en timma in i matchen fick jag ett samtal från J. När jag svarade så hörde jag bara någon som skrek i andra änden, jag försökte fråga vad som pågick men när jag försökt få ur henne anledningen till varför hon var så upprörd la hon på luren i örat på mig. Jag försökte ringa upp utan att få svar. Efter en liten stund ringde hon upp igen, denna gång lite lugnare men gråtandes istället. Hon berättade att vår katt Otto hittats död utanför lägenheten och sa åt mig att komma hem. Efter att dom orden var uttalade började alla problem.

Del två kommer senare under dagen.



Helena    •     •  

Du skriver riktigt bra Rebecca och jag är imponerad över att du vågar berätta. Jag läste en kurs här i Uppsala som heter "mäns våld mot kvinnor" där de tog upp lite om våld i samkönade relationer och hur det ofta missas i vården (även om våldet som män utför också gör det) eftersom vårt samhälle är heteronormativt. Jätte bra att du lyfter detta! Och jag önskar dig all lycka till!

Svar: Tack så mycket! Jag har gått till en kurator men det kändes som att hon inte riktigt tog mig seriöst. Jag misstänker att det var just för att det var en kvinna som utsatt mig för allting. Hon förstod inte varför jag inte lämnat tidigare om relationen fick mig att må så dåligt vilket är typ den dummaste frågan någonsin.
Rebecca Holmgren










Kom ihåg mig?
Hej! Jag heter Rebecca, är 21 år gammal och bor i Piteå. För tillfället studerar jag på folkhögskola och drömmer om att få utbilda mig vidare till sjuksköterska. I denna blogg kommer jag skriva om min vardag men jag lär skriva mest om den destruktiva relation jag tog mig ur för ett tag sedan.


HannaVic logotype