Svärföräldrar och midsommar-bråket del 2

Jag bad J hämta mig eftersom alla som var i vårat sällskap hade druckit alkohol. Då blev hon rasande. Hon sa att jag minsann fick lösa det. Mina föräldrar kunde skjutsa mig. Att dom hade druckit öl spelade tydligen ingen roll, enligt henne var dom extremt själviska om dom inte kunde fixa så jag fick skjuts hem. Hon pratade riktigt illa om mina föräldrar så jag la på i örat på henne tillslut. Hon var inte den enda som var ledsen över att Otto var död och hon tog ut all sin sorg över mig, dock i formen av ilska. Efter en stund ringde hon upp igen, hon försökte övertala mig att fråga en främling om skjuts men när jag vägrade så sa hon tillslut att hon skulle hämta mig om jag började gå mot Piteå men hon var väldigt arg över det. Så jag började gå. Jag gick i ungefär tjugo minuter innan jag mötte J med bilen. Hon var riktigt otrevlig mot mig och ignorerade mig hela bilresa hem. När vi väl kommit till Piteå skulle hennes arbetspass börja så jag lämnades i princip bara av i lägenheten helt ensam. Det var väldigt sorgligt att vår katt var död men J tvingade mig åka iväg från min familj som jag nästan aldrig träffade och jag tror att hon endast använde Ottos död som en ursäkt för att jag inte skulle kunna umgås med dom. Det gjorde verkligen ingen nytta att jag satt hemma ensam och var ledsen samtidigt som hon var på jobbet, då hade jag mått bättre av att sitta i Sjulsmark och vara ledsen men ha sällskap av min familj. 

Efter en panikattack som utlöstes pågrund av min ångest över hela min livssituation bestämde jag mig för att cykla till J's föräldrar för att slippa vara ensam. Dom tröstade mig och började sen berätta vad som hänt när J hittat Otto. Vår katt låg död utanför en grannes balkong och J skyllde det direkt på dom. Det var helt obefogat och hon hade skrikit till grannen att hon var en jävla knarkarhora. Relationen till dom grannarna var för alltid förstörd. Vi satt och pratade länge och A sa till mig att jag skulle må bättre om jag gjorde slut med J. Hon sa att hon såg att jag var exakt som hon själv runt J. Hon sa att jag inte var mig själv längre och att när J var i närheten gick jag som katten runt het gröt precis som A själv gör runt J. Tänk att J's egna mamma rådde mig till att göra slut. 


Bilden ovan är på mig och A. Nu efter jag gjort slut med J förnekar A att hon någonsin sagt dom sakerna jag skrev här ovan. Hon tyckte jag var en idiot som gjorde slut med J och tror inte ett dugg på att J varit så elak mot mig. Hon tycker att jag är den hemska som lämnade J själv med huset och djuren. Så, min relation till mina före detta svärföräldrar är obefintlig idag. Dom förnekar allt, försvarar J och jag vill inte ha dom i mitt liv. Jag kan dock inte klandra dom. Jag om någon vet hur manipulativ och kontrollerande J är så A har säkert en bra anledning till att förneka att hon någonsin rådit mig till att göra slut med J.



Anonym    •     •  

Alltså fy så hemskt! Vet inte riktigt vad jag ska skriva.... Men ta inte åt dig...

Svar: 💕
Rebecca Holmgren

Meja    •     •  

Otroligt starkt av dig att berätta om allt detta!

Svar: Tack 💕
Rebecca Holmgren










Kom ihåg mig?
Hej! Jag heter Rebecca, är 21 år gammal och bor i Piteå. För tillfället studerar jag på folkhögskola och drömmer om att få utbilda mig vidare till sjuksköterska. I denna blogg kommer jag skriva om min vardag men jag lär skriva mest om den destruktiva relation jag tog mig ur för ett tag sedan.


HannaVic logotype