I detta inlägg tänkte jag berätta om hur det är just nu och hur det varit tiden efter.
För tillfället låter hon mig vara. Men det var inte länge sedan hon kunde höra av sig flera gånger om dagen. Det är ju problematiskt att vi fortfarande står på ett hus tillsammans. Jag kan därför inte blockera henne överallt och slippa henne. Går jag in på messenger tvingas jag varje dag se den lilla tumbilden med hennes profil under listan med mina kontakter. J har gjort mitt liv till ett helvete nu tiden efter jag gjort slut med henne. I början kunde hon skriva extrema mängder meddelanden hela dagarna och hela nätterna. Det gick från försök till att skuldbelägga mig till hot om självmord till vädjan om att jag skulle ta tillbaka henne. Det var extremt tröttsamt. Jag ljög för henne vissa dagar och sa att jag skulle jobba när jag i själva verket åkte hem till en av mina bästa vänner bara för att jag visste att hon skrev mindre när hon trodde jag var på jobbet och jag behövde få andas ut. Hon satt ändå inne på messenger och hade vår konversation öppen så hon kunde se hur ofta jag var aktiv. Eftersom jag inte var på jobbet så surfade jag runt lite på Facebook och det gjorde henne misstänksam så hon skickade sina föräldrar till Max där jag jobbade för att hon ville att dom skulle kolla om jag verkligen jobbade. När hon fick veta att jag inte var där fick jag ett helt gäng med meddelanden skrivna med stora bokstäver där hon var rasande över att jag ljugit för henne. Jag var den värsta person hon någonsin träffat.
Efter någon vecka träffade hon L. Det var då mitt liv blev till ett riktigt helvete. Dom triggade varandra och L började skriva till mig.
L har fortsatt förneka händelsen som inträffade strax efter J kom ut från psyket där hon var tvångsinlagd efter att vi bröt upp. Jag och J hade köpt en bil tillsammans som dessvärre stod skriven på henne. Medans J var inlagd på psyket använde jag bilen eftersom den var lika mycket min som hennes och hon inte hade någon användning för den just då. Dagen hon skulle få börja använda bilen var jag påväg hem från Skellefteå. Ungefär en mil utanför Piteå börjar oljelampan lysa och bilen bara dör så jag lyckas svänga in på en sidoväg och får ringa efter skjuts. Jag fick veta senare att motorn skurit men det hade blivit något fel med oljelampan för den började inte lysa förren det var försent. Jag får inte tag i någon som kan hjälpa mig bogsera bort bilen så jag skrev till J och berättade vad som hänt och var bilen var. Jag sa att jag skulle fixa så bilen blev bogserad därifrån på kvällen men istället skickar hon iväg L för att hämta bilen så jag tänker inte så mycket mer på det. Ett tag efter det får jag ett meddelande från L där det står att jag ska komma ut eftersom han väntar på mig nere vid porten. I bilen sitter även J och en till kille som vi kan kalla E. Dom har fått för sig att jag stulit bilen eftersom den stod skriven på J och dom ville kräva mig på 10 000kr som skulle gå till lagning av motorn. Jag förstod själv att jag skulle vara tvungen att hjälpa till med betalning för att laga bilen eftersom jag körde den när den gick sönder, men att dom skulle ha så mycket pengar på en gång och dessutom kom hem till mig för att kräva mig på en så stor summa pengar fann jag riktigt obehagligt.
Jag hör någon knacka på dörren. Jag har hörlurar på mig och pratar med min syster i telefonen samtidigt som jag smyger fram till dörren för att kika i titthålet och se vem som stod utanför. Det var J. Genom dörren ropar hon att jag ska öppna och prata med henne. Gör jag inte det skulle L och E komma upp med en kofot och bryta upp dörren. Hon sa att hon gjorde det här för att hon älskade mig och att jag skulle öppna för hon ville inte att jag skulle bli skadad och det var exakt det som skulle hända om hon var tvungen att ringa L och E för att bryta upp dörren. Vid det här laget började jag bli riktigt rädd. Min syster som fortfarande var kvar i telefonen hörde delar av konversationen. Hon försökte lugna mig och bad mig ringa polisen så jag ropade genom dörren att jag skulle ringa efter polis om dom inte gick därifrån. Jag såg genom kikhålet att L och E kom upp för trappen.
"Om du inte öppnar dörren nu kommer det bli jävligt synd om dig. Jag ska fan knäcka dina knäskålar när vi får tag i dig."
När dom orden uttalades ringde jag 112. Jag hade panik vid det här laget. Jag kunde knappt prata för jag grät så mycket och jag var livrädd för att dom skulle skynda sig med att bryta upp dörren om dom hörde att jag ringde till polisen. Jag försökte förklara vad som hänt så gott jag kunde medans jag viskade för att ingen av dom som stod utanför min dörr skulle höra något. Polisen kom väldigt fort. Jag fick lämna mitt vittnesmål och poliserna stod ett tag utanför min lägenhet för att prata med J, L och E. Alla förnekade min historia såklart. Meddelandena ovan fick jag av L en dag efter händelsen och några veckor efter det hände fick jag hem ett papper med information om att min anmälan lagts ner på grund av brist på bevis. L har varit efter mig sen dess. Han hotade mig till livet. Han hotade att komma till mitt jobb. Han hotade flera gånger att komma hem till mig igen.
Det jag önskar mig mest i hela världen är att både han och J flyttar någonstans långt härifrån så jag blir av med dom båda för alltid.
I ungefär två veckor efter det där hände drömde jag mardrömmar om L varje natt. Jag hade sömnparalyser nästan varje natt. Jag låg i sängen utan att kunna röra mig och såg L komma in genom dörren, gå fram till min säng och stå ovanför mig med en kniv. Det skrämde livet ur mig. Jag blev otroligt rädd för att sova och är det fortfarande.
Kvällen då dom kom hem till mig slutade ändå väldigt väldigt bra. Samma kväll var första gången jag träffade Isabella men det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg så jag har lite ämnen kvar att berätta om.
Alltså han verkar ju precis lika galen som J. Vet vem han är, inte riktigt funtad i huvudet den där.
Speechless. Helt ofattbart hur L beter sig. Så sjukligt. Ingen bra kombination. Du kan trösta dig med att de inte kommer lyckas så bra i livet med tanke på hur de är som människor. Du är stark och kommer ta dig långt i livet.
Blir så jävla arg och ledsen. Om det är någonstans man ska få känna sig trygg så är det hemma i sitt eget hem. Ingen jävel ska komma hem till dig och ens kräva att du öppnar dörren. Det är ditt hem och dit ska ingen oönskad person komma. Hoppas att det inte händer fler gånger, men ring alltid polisen om det händer - oavsett hur många gånger din anmälan kommer att läggas ned.
Har du kvar konversationerna tycker jag du lägger ut som. Var stark!!! ❤